Ja ett sånt vill vi la alla ha. Det är mitt mål i livet. Mitt endaste, enda mål i livet. Förrsten, behöver man något mer mål i livet? Hur man kommer dit spelar kanske inte så stor roll. Eller, jo det gör det ju såklart. Hade det funnits amex på Hitlers tid hade han haft det. Men anyway, jag hade en historia att berätta så here we go...


Jag vart på OJ!, som alla vet är en billig mataffär. Ställer mig i kön bakom en kvinna i sina bästa år. Som alla ni tjejer vet, ser man en LV väska stirrar man på den. Anledningen till detta är, nummer ett att man vill se om den är äkta eller inte, nummer två, (om den nu är äkta vill säga) är för att man sen fortsätter att stirra ner personen från topp till tå för att kolla in personen som har en mindre förmögenhet hängandes på axeln.. Den var äkta.

Iaf, där står jag och glor på denna kvinnan och hennes väska och när hon ska betala tar hon fram en plånbok som är utom denna värld. Jag dör lite. Den är stor, den är tung, den är äkta, den kallas LV.

Sen händer det största som en människa kan vara med om. Människorna stannar upp och världen går i slowmotion. Min haka faller sakta mot golvet och en liten salivsdroppe kämpar sig fram i min mungipa. American express Centurion. I damens hand. På OJ! i Helsingborg. American express Centurion, på OJ!... mitt framför mig. Detta mina vänner, var magiskt.


Kan tillägga att damen köpte tantsnusk och städartiklar...


Natti natti